Ibland har det sina fördelar att vara
envis som en gammal get... och ibland har det sina nackdelar.
När det gäller målning av min nyköpta gamla skänk måste det definitvit falla in under kategorin nackdelar.
Jag
visste ju, innerst inne, att gamla möbler av gran eller fur förr ofta betsades med en rödaktig lack för att ge intryck av ett ädlare träslag. Jag visste också, innerst inne... att denna bets/lack nästan alltid slår igenom när man målar över den. Trots att denna information ligger så lätt tillgängligt för mitt intellekt
(vilket just nu känns lite som fel ordval) så övertalade det mig att ändå försöka. "Jag hade ju ändå slipat av ytan och tvättat ren möbeln..."
Eftersom jag är envis som en gammal get, så målade jag hela fem lager färg innan jag insåg att det inte skulle räcka med tjugo lager, och gav upp. Eller rättare sagt försökte mig på Intellektets nya smarta lösning (som jag innerst inne visste att det inte heller skulle funka): Att kvistlacka över färgen.
Den vattenbaserade kvistlacken la sig som en klistrig hinna ovanpå alla färglager, och om den gamla betsen inte slagit igenom innan så gjorde den det verkligen nu. Se bildbevis nedan :-)
Nu fick skänken en ganska hysterisk Flower Power look och Intellektet fick se sig besegrat och överbevisat.
Slipar och färgskrapor har nu tagits fram och efter en stor latte skall skänken bli trären, och sedan behandlas med grundfärg
(som för säkerhets skull innehåller kvistlack).
To be continued... För är man envis som en gammal get, så ger man inte upp i första taget ;-)
Vilket måste räknas som en av fördelarna, eller hur?
Önskar er en riktigt fin måndagkväll!
Kram
Mia
-♥